SOLSTORM. Redovisning

Jag tycker om att läsa böcker.

Jag vill känna den moderna svenska litteraturen lite bättre för att träna upp min språkförmåga. Som säger vår Handbok i sina rekommendationer: det finns faktiskt en mirakelmedicin och den heter - läsning.

Det är jätteviktigt att läsa böcker för dem som studerar ett främmande språk. Men det är svårt att förstå skönlitteraturens bildliga språk så man kan börja i stället med en deckare.

Om man läser deckaren så innebär det att det finns ett fängslande tema, en spännande händelse och i som regel en oväntad upplösning.

Några ord om Åsa Larsson. Hon föddes i Uppsala och flyttade fyra år gammal med sin familj till Kiruna, där hon växte upp. Nu jobbar hon som skattejurist på länsrätten i Nyköping och drömmer om att bli författare på heltid.”Solstorm” var hennes debut i litteraturen och hon fick en pris som årets debutant av Svenska Deckarakademien.

Alltså Åsa Larsson är en av dem populära deckarförfattarna med sina böcker om Rebecka Martinsson, en skattejurist i Stockholm som återvänder till sin hemstad för att lösa ruskiga brott.

I Kraftkällanskyrka mitt i kyrkgången hittas brutalt mördad Viktor Strandgård, allmänt kallad Paradispojken. Det var liksom ett rituellt mord: hans ögon var utstuckna, långa håret var blodigt, hans händer var huggna bort.

I boken beskrivs en religiös församling. Tre frikyrkor (Missionskyrkan, Svenska kyrkan och Katoliska kyrkan) har lierat sig i en församling och byggt Kraftkällanskyrkan. Tre pastorer blev församlingens andliga ledare och Viktor Strandgård var deras guldkalv. Det som brydde de tre pastorerna om var inte det andliga livet utan bara pengar och nöjen.

Under berättelse sätter författaren skickligt igång sina hjältar i grunden av sitt ämne, ger deras porträtt och beskriver deras karaktärer.

Så har en chefsåklagare Carl von Post uppkommit inför läsaren. Han visar sig som en principfast och okompromissad människa på ett ironiskt sätt. Han drömmer om att jobba i Stockholm och sysslar bara med att prata med TV-jurnalister.

”Ett mord, tänkte Carl von Post. Ingen trist historia med någon jävla alkis. Ett kusligt mord. Bättre upp. Ett kusligt kändismord. Och allt var hans. Det tillhörde honom. Det var bara att ställa sig vid rodret, låta hela världen knäppa på strålkastarljuset och segla rakt in i berömmelsen.”

Vi träffas också med två polisinspektörer som heter Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke. De har fått en arbetsuppgift att lösa det kusliga mordet. Jag tycker om dem.

Polisen misstänker Viktors syster Sanna.

Jag tycker att Sanna är jätte konstig. Man säger om sådana personer: svävar i det blå. Sanna har inga kontakter med sin omgivning, hon lever för sig själv i församlingen, undviker sina föräldrar och det är bara hennes döttrar som är en förbindelse för henne med ett reellt liv. Det är svårt för Sanna att skydda sig och därför bestämmer hon sig att ringa till Rebecka, som blev hennes bästa vän för länge sedan. Sanna ber om hjälp. Motvilligt åker Rebecka till Kiruna, sin barndomsstad för att ta reda på vad hade hänt och för att hjälpa Sanna. Hon har startat sin egen undersökning.

Jag tänker inte återberätta hela boken och kan bara lägga till att detta mord kommer sist och slutligen avslöjas, men inte utan Rebeckas hjälp.

Rebecka är jättestark person. Redan i tidig ungdom hade hon fattat svåra och viktiga beslut. Inför svek mot vänner och andliga mentor, förvärvar hon vana att förlita sig endast på sin egen styrka. Hon är väl bevandrad i människor. 

Mest av alla hjältar tycker jag om Rebecka och Anna-Maria. Smarta och starka personligheter är alltid beundrat.

 Igenom hela berättelsen går naturbilder som en röd tråd. Det är stormar på solen, snöyran på jorden och mörkret nästan överallt i staden. Och som en följd av vinterns natts dysterhet sliter sig lös på en frihet de irrationella krafter, mystiska stämningar och tillstånden vilka är rädda för dagens ljus och solen. Så i den snötyngda staden växer skuld och hot ikapp med mörkret. Läsaren tillsammans med författaren närmar sig steg för steg mot den oväntade upplösningen.

Det var mycket intressant för mig att läsa Åsa Larssons bok.

Jag kommer att titta även på filmen ”Solstorm”. Hoppas att denna film ska svara mot den höga själva deckarens nivå.

Jag vill avsluta det med Åsas egna ord ur en av hennes talrika intervju:” Det är en bebis jag lämnat ifrån mig för länge sedan. Jag känner bara glädje och det ska bli så häftigt att få se filmen på bio”.