Läslogg - Cirkeln. Del 2

”Man ska aldrig ge råd om andras förhållanden”.

Vanessa ber Linnéa att ge ett råd till henne om förhållandet med Wille. Men Linnéa vill inte vara den tjejen som Vanessa kan skylla allting på sedan.

Jag tror att det är jättedumt att ge råd till andra vad gäller andras förhållande. Ibland klagar någon kompis på sin partner och du vill gärna hjälpa till och säger: ”Din partner gör inte rätt. Han/hon är dum”. Men så småningom märker du att din kompis inte vill träffa dig länge. Det visade sig att förhållandena mellan de förbättras och du fortfarande inte tycker om hans/hennes partner! I sådana fall finns en risk att vänskapen tar slut.

 Jag anser att du få fråga andra om råd, men låt ditt förstånd tala.

”Öga för öga, tand för tand”.

Det är ett bibliskt citat.

Linnéa vill döda Max även om han är bara en människa styrd av demoner. Hon tycker att den, som har dödat Elias och Rebecka, förtjänar själv döden.

Om någon dödar en av dina nära och kära då märker du att du grips av starka känslor och vill ta hämnd. Oftast stannar det bara som önskan utan att bli handling. Det är självklart för mig att vänner prövas i nöden.

”Precis som syskon inte väljer varandra, har De utvalda inte valt varandra. Och precis som syskon måste de lära sig att leva med varandra”.

Sex flickor måste bli en helhet för att överleva. Men de har ingenting gemensamt. Rebecka försöker samla ihop dem, men hon klarar inte det.  Sex olika karaktärer. Alla karaktärer är så olika och passar inte bra ihop, därför uppstår många problem och konflikter mellan dem. Bara när Rebecka håller på att dö förstår kvarstående fem hur viktig hon är för dem. Det gäller liv och död. Bara tillsammans kan de besegra ondskan och överleva.

Vi väljer inte våra föräldrar och våra syskon men vi kan välja våra vänner. Våra vänner är Guds förlåtelse för de släktingarna vi har.

”Och jag skulle älska dig vilka misstag du än begick. Även om du gjorde nåt fel så skulle jag älska dig, och om nån ville dig illa så skulle jag försvara dig till sista blodsdroppen”.

Det sa Anna-Karins morfar till henne.

Anna-Karin gjorde många saker som hon skäms för. Hon tycker att alla hatar henne. Och precis som hon måste lära sig att förlåta sina medmänniskor, måste hon lära sig att förlåta sig själv. Och hon tänker på det morfar sa. Han älskar henne trots allt.

 Jag tror att alla barn måste ha åtminstone en person som skulle försvara dem till sista blodsdroppen. Det gäller vuxna också. Det är äkta kärlek.