SOLSTORM. Läslogg

”När man dör kommer man att vara så trött att man önskar
att det inte finns något liv efter detta.”

Det är ofta så att vi jobbar mycket och inte vilar ordentligt. Vi vet inte riktigt hur vi skulle återhämta oss efter ett intensivt slitet arbete. Just därför känner vi ofta oss dödstötta. Det här citatet låter lite överdrivande. Var och en av oss upplevde någon gång efter en tung arbetsvecka

sådan känsla att ha bara en enda önskemål att vara i sängen hela helgen.  Om man inte är tvungen att äta, dricka och gå på toaletten då skulle man kunna göra det utan tvekan. När jag var 20 år jobbade jag och pluggade samtidigt. I 30-årsålder fortsatt jag jobba och uppfostrade min lilla son. De bägge livsperioderna var tunga och jobbiga, men min ungkropp och livsenergi fungerade bra och klarade utmaningar. Jag kunde knappt föreställa mig då att jag hamnar i ett främmande land, kommer att lära mig ett helt nytt språk, jobba och plugga samtidigt. Det är inte så lätt för en medelålder kvinna som jag är nu, men jag tror att oavsett alla svårigheter samt stora prövningar kommer jag att klara det som väntar på oss efter döden. 

”Varför är det så många vackra kvinnor som råkar ut för det där?

Fastnar för fel sorts karlar och sitter som olyckliga fångar i sina hem

när barnen har flugit ut”.

Den frågan ställde Sven-Erik efter att han kom ut från Olof och Kristina Strandgårds hus. ”Det är väl inte fler vackra som råkar ut för det än någon annan. Men de vackra kvinnorna får all uppmärksamhet,”- svarade Anna-Maria.

Många kvinnor vill gifta sig så snart som möjligt och förväxlar ofta en vanlig förälskelse för en sann kärlek. När de insåg att de gifte sig med en person de verkligen inte gillar och till och med inte respekterar då kan det vara för sent. Omständigheterna inte tillåter dem att komma ut ur denna situation. Orsakerna kan vara olika och ofta motstridiga. Den främsta är förstås barnen. Det kan också vara en materiell anledning eller risk att förlora sin sociala status. Kvinna kan vara ibland så olycklig att hon inte har krafter att göra en rätt bedömning på situationen hon hamnade i och skilja åt orsakerna. Man gifter sig med utseende men måste leva med en reell människa som har sina svarta och vita sidor. Antingen har man tur eller inte.

Jag anser att en kvinna i en svår livssituation måste försöka hitta en utväg för sin och sina barn skull. Låt oss se framåt eftersom det är där de flesta av oss kommer att tillbringa resten av våra liv.

”Svaga människor dras ofta till kyrkan.

Och människor som vill ha makt över svaga människor dras också dit.”

Det sa en jourhavande läkare till Anna-Maria. Och det berättade hon vidare till Sven-Erik.

Jag är inte en religiös människa och instämmer med den bedömningen av de troende. Jag anser att de människorna som går till kyrkan är antingen dumma eller fega, fysiskt eller moraliskt svaga. Sådana människor kan inte hitta ett lämpligt svar på vad som är bra och dåligt på egen hand. När du biktar om dina onda gärningar och få efteråt höra om att Gud förlåter dig för dem är inte ett smart sätt att stå för livets utmaningar. Jag upplever det som en allvarlig svaghet när man inte vågar ta ansvar själv eftersom Gud förlåter vilken gärning som helst.

Om jag kommer någon gång att vara allvarlig sjuk då går jag kanske till kyrkan. Det kommer att innebära att jag blir fysisk eller moralisk svag. Jag hoppas att det aldrig kommer att hända.

”Han kom hit för att döda oss, säger hon till sig själv. Kom ihåg det...

Det är han eller flickorna. Hon blundar när fingret kramar avtryckaren.”

Den här punkten i boken, när Rebecka dödar Vesa Larsson, frapperade mig. Åskådarna av de amerikanska filmerna är vanligtvis vana vid att ett potentiellt offer inte kan stå mot sin förövare, även om den stackaren är under ett reellt hot. Det är därför så svårt för en vanlig människa att döda sig jämlika. Även militärer och polismän upplever problem med sin psykiska ohälsa i fall om de var tvungna att själv tillämpa våldet. 

I den här boken dödar en vanlig flicka tre personer. Hennes sista offer var dessutom obeväpnad. När jag tidigare såg någon thriller, ville jag ofta skrika helt impulsivt: "Skjut! Vad väntar du på? Antingen du eller han."

När jag upplevde samma spontana känslor under läsningen då dök det upp en konstig och oväntad tanke, nämligen att jag inte ville ha sådan upplösning. Ville inte heller låta Rebecca skjuta Vesa Larsson. Jag hade snarare önskat mig att någon annan ha kunnat rädda Rebecka och flickorna än hon själv och på så grymt sätt.

T ex. Linnèa i ”Cirkeln”, som ville döda Max men inte sköt på honom.  Naturligtvis förstår jag att Rebecka ville skydda inte bara sitt eget liv utan också flickornas liv, men i denna handling känner jag något mycket orättvist. Det är oavsett min ”blodtörstiga” natur.